18 hungriga tennisspelare från de yngsta Hampus och Didrik till den äldste Kristian tog Väsbys banor i besittning under fyra dagar med start den 8 augusti. Under ledning av Hannes och Evgeny stod tre timmar tennis och en timme fys på programmet dagligen.

 

Under veckan lades stor fokus på en bra uppvärmning innan träning, samt nedvarvning och stretching efter träning. På tennisbanan jobbade vi med säkerhet och spin med stor koncentration. Mycket arbete också på fotarbete, framförallt i djupled.  Vi tycker att det jobbades på bra i stort sätt även om allting kan bli bättre.  Kul också att tjatet om klubbkläder börjar sätta sig och kanske det så smått på vissa håll även kommer från hjärtat. De som har varit med ett tag börjar också sköta det här med uppvärmning, nedvarvning och inbollning innan match på ett bättre sätt.  Även saker som att komma i tid höra av sig i olika sammanhang börjar bli bättre och det underlättar mycket arbete för oss tränare.

 

Många roliga saker hände på lägret också som när det var en singelturnering som heter Top Gun där det bestämdes att vinnaren, och det blev Didrik, skulle spela dubbel tillsammans med den som kom sist i turneringen. Det visade sig att tvillingbrorsan Hampus kom sist och i kör utbrister dem båda ”inte dubbel med brorsan!”.

Höjdpunkten under lägret var dock Väsjöbacken-historien där det finns mycket visdom att lära. Det var den dagen när det regnade och det blev spel i Edsbergshallen. Träningen hade precis avslutas och alla bollar skulle plockas in för dagen. Undertecknad tyckte väl att det inte såg så noggrant ut och säger till spelarna att det blir upp för Väsjöbacken om det ligger bollar kvar. Trots att två spelare kollar igen efter bollar så hittas det en boll av mig i sista hörnet.

När jag visar bollen blir det negativ uppståndelse och man skyller på varandra. ”Det var ni som var på den banan sist” och ”Nej, jag tänker inte göra det” var några av kommentarerna från spelarna.

Vi säger att alla ska springa till Väsjöbacken och tillbaka och sedan är det frivilligt att ta sig upp till Väsjöbackens topp. Sakta men säkert börjar man springa och först klagande men sen vänder det och alla börjar bli mera positiva. Undertecknad har ju inte den bästa konditionen längre så jag var rätt slut av att bara ta sig till backen. Glädjande nog förvånade spelarna oss tränare när de en efter en börjar jogga upp för backen och till slut var allihopa på väg upp. Några tog t.o.m. backen två gånger! När man ser den här attitydförändringen blir man jäkligt peppad! Inspirerad av spelarna tog även jag mig upp till toppen. Väl där var jag helt utpumpad och det var nära att Evgeny fick ringa ambulansen.

 

Kontentan och lärdomen av det här är fler saker.

Det första är: Utsätter inte vi våra telningar för svårigheter, jobbiga och kanske inte allt så roliga saker, hur ska dem då bli tuffa och klara svårigheter när dem ska prestera både i tuffa situationer under match och i verkliga livet?

Det andra är: Att vara konsekvent. Har man sagt en sak så gäller det även om det blir sura miner. Jag lovar att spelarna kommer vara bättre och noggrannare på att plocka upp bollar i fortsättningen. Noggrannhet i tennis är som vi alla förstår viktigt.

Viljan kan försätta berg kommer inifrån och kan bara öka om den testas regelbundet!

 

/ Hannes Hederstedt